Rock/Punk

Rapmetallbandet Slipknots basist Paul Gray har hittats död på ett hotell i Iowa. Den 38-årige musikern, som liksom de andra i bandet alltid bar mask, har tidigare erkänt att han hade drogproblem. Slipknot, kända bland annat just för sina groteska masker, bildades 1995. Bandet låg etta på USA-listan 2008 med plattan All hope is gone. Före sin död spelade Gray in en skiva tillsammans med bandet Hail! med medlemmar från Judas Priest och Sepultura.

text/foto Leon Grimaldi

källa:aftonbladet

När jag spelar min egen best of Johnossi och blundar känns det som man sitter i en party buss på väg till någon festival. Solen skiner och jag gömmer mig bakom mina stora solglasögon, doften av öl ligger som en aromatisk ridå i hela bussen. Det är storblommigt, fuktigt och högvolym  - Det är fest!!

Men mer bisarrt blir det när jag återvänder till verkligenheten i pausen mellan ”The Story has Just Begun” och ”Whats The Point” och jag inser att jag sitter fast i trafiken och snön yr utanför fönstret till min bil. Drömmen övergick till direkt verklighet, stress!! Jag var på väg att träffa bandet som är i särklass ett av de bästa rockband Sverige har haft på många år.
Trots att de anses som ganska färska på den Svenska musikscenen eller ja, färska är väll subjektivt, debuten kom 2006 med självbetitlade albumet ”Johnossi” och har sedan dess satt ett statement på hur mycket ett två-mans-band  kan låta på en stor scen.
-   Vi är ett liveband och det är också där vi började bygga vår fan base. Vi har spelat på förbannat många festivaler, vi älskar det och att framföra något live är lite av en kick. Berättar Oscar
medens John pratar i telefon. Vi sitter avskilt i ett myspys rum, påminner lite om kuddrummet på dagis. Chokladstunden har precis inträtt då deras skivbolagsansvarige droppar in två chokladkakor till dem.

De första  två plattorna var mer ett party anthem för festivaler. Två feelgood plattor helt opretentiösa  toppade av glada melodier och ibland våldsamma texter. Nya plattan”Mavericks” känns mycket mer igenomarbetad, melodierna är inte enkla men direkta, rent fantastiska!! Låtar som ” The End” , ”Bed on Fire” och ledmotivet till plattan ”Mavericks” är redan klassiker. Det vilar en slags melankoli som jag inte kan ta på, ett dolt mörker som kanske avslöjar delar av bandets innersta privata.
-    Det var en tid av kreativitet som kantrades av sömnlöshet och mörker jag gick in i mig själv och stundtals var jag direkt frånvarande i min egen verklighet. Jag förstod det inte då, men gör det nu. Det var då jag skrev plattan omedvetet, kanske var det ett sätt att lära känna mig själv på en annan nivå.  Berättar John allvarligt. Han är öppen och skäms inte om det, utan kan betrakta sig själv utifrån sin egen person. Oscar berättar vidare
-    Att soundet på plattan känns mer igenom arbetat är medvetet, vi har blivit mycket noggrannare nu mot då. Vilket är naturligt, ett måste!!. Förra plattan tog oss åtta dagar att spela in denna har tagit oss två månader av noggrannhet och stundtals musikaliskt finlir. Men vi ville naturligtvis behålla vårt sound men utvecklat och fräscht. Skulle bli konstigt att göra om platta ett och två igen, vi är ju äldre mer erfarna och har utvecklats och mognat, både som personer men även musikaliskt.

Att de spelar live som en hel orkesterarmé på bara två man är imponerande. Helt utan sk backtracks elller sequensers är  för mig en gåta – Hur fan kan man låta så stort på två man!!??..Men trots detta så har de harvat runt som förband till bl a Mando Diao , The Hives mfl. Ett band som Johnossi ska själva ha förband och det känns lite grann som de åker i kölvattnet efter roddbåtar när de själva håller en så hög kvalitet att de kan köra finlandsfärjor i jämförelse med dem. Jag tycker inte att Johnossi får den respekt de förtjänar.
-    Att vara förband till de som du räknat upp är helt klart bra för oss. Det banar vägen att hitta ny publik på den internationella marknaden. The Hives och Mando Diao är erkända grupper internationellt, vi är det inte än. I Tyskland har vi börjat få ett namn detta mycket på grund av alla de spelningar vi gjort som förband.  Men visst önskar man att man hade kunnat stått helt på egna ben och bara ramla in i ett land och få en sk lapp på luckan. Men riktigt så enkelt är det inte.
Nu har de legat etta på Tracks under flera veckor med singeln ” What's The Point” då kan man undra kommer Johnossi få ett erkännande av den stora tröga massan eller är det endast deras trogna fans som röstar ihjäl sig för att stötta ett bra Svenskt band.
-    Det vore jätte kul om vi kunde bli mer kommersiella för massan. Vi har ju inte på något sätt tänkt i de banorna när vi gör musiken. Vi skriver det vi känner, kan vi bli accepterade för vad vi är och de vi gör så är det lyckan. Vi har ett grymt stöd av våra fans som vi samlat på oss under året och de är superviktiga för oss. Men nya fans är alltid kul.

Till sist
Nya plattan ”Mavericks” är en fantastisk produktion, gripande och trallande på samma gång, och är kanske det mest allvarliga jag har hört i från Johnossi någonsin.  Detta är skivan på väg hem från festivalen då minnen bygger bon i huvudet och intrycket stannar i hjärtat. Vackert så man börjar gråta, rockigt så man hoppar. Denna gång spelar de på strängar som de aldrig tidigare berört, jag vill kalla det för kärlek.  Jag kan nog inte sätta fler ord på denna fantastiska skiva annat än, förbannat bra!!. over and out / Leon Grimaldi

foto leon grimaldi

Varbandet som kontaktade mig på myspace från ingenstans. Det kanske inte är det enda bandet som gör detta utan en av många i ledet. Därför blir man lite avtrubbad av allt man lyssnar på då kvalitén är skiftande och då blir man glad när vissa band träffar helt rätt vilket Norma Bates gjorde.
Namnet Norma Bates känns förmodligen bekant då det är namnet på morsan ur Psycho filmen. Förföriskt, omhändertagande och elakt som sys ihop med ett leende är enkel beskrivning av bandet Norma Bates .

Julia (sång), Christian (Trummor) , Jenny (Bas), Pär (Gitarr) är de som är Norma Bates. Storyn är enkel, tjejerna är två glada rockers från Örnsköldsvik vars största intresse var (är) musik. Efter studenten vid musikgymnasiet så drog de till Sthlm. Träffade Pär och Christian och bildade Norma Bates, resten är historia.
Det har tagit dem många långa år att få ihop plattan. De har spelat in både i Decibel  (Sthlm)  och Sidelake studios (Sundsvall) men trots en produktionstid på fyra år med olika studios så är soundet förenat.
-   Soundet var självklart för oss, därför tror jag att det inte varit så svårt att behålla den röda tråden rakt igenom plattan. Berättar Christian. Anledningen till att det tagit så många år är strul med bolag, tid och allt där i mellan. Känns skönt att kunna se produkten i sin helhet just nu, säger Christian

Soundet, är ett glatt och sprudlar av party. Kanske var det så här Lambretta ville låta när det begav sig. De lyckades aldrig eftersom deras sound inte kändes äkta, Linda var inte äkta, hon är inte rock n roll nog för att axla ett feelgood punk/rock band, men det gör Julia. Hon är som en Linda på steroider kraftfull och övertygande utan tveksamheter.Texterna är elaka, soundet glatt och hårt.
-    Vi  vill vara lite psyko, glatt sound och elaka texter, precis som Norma Bates. Man skall inte kunna förutsäga oss bara för att texten är glad. Utan faktiskt stanna till, - Va fan sjunger hon om egentligen !?

Uppmärksamheten börja komma Norma Bates nära, de spelas på P3 och på flera andra stationer. De har börjat ramla in turnéer ute i Europa. Det skulle förvåna mig mycket om de inte slår igenom med debuten ”Hey You!!Get Down” vilket är träffsäkert namn för plattan. Låtar som ”Whip You Up” , ”40 Days” och ”Jackie D” som även har en video, är enligt mig mycket starka låtar.
-    Vi har inte tänkt hits, utan bra låtar som vi själva gillar. Vi har alla olika relation till musik, och lyssnar till allt från latin till hardcore, influenser som smyger sig in här och där i plattan. Det gör kanske att vårat sound skiljer sig lite från det sk vanliga soundet i genren.  Berättar Pär

Norma Bates är ett aktivt live band och kommer att kunna njutas på flera platser under sommaren.
-    Vi älskar live spelningar och försöker spela så mycket som möjligt. Det skall vara ett jävla drag och vilt framträdande, det är det vi strävar efter när vi rockar loss. Senast blev vi frihetsberövade av några vakter som trodde vi var påtända efter gig. Naturligtvis inte – High of life..Något som de inte visste vad det var.

Med det så kan vi räkna med Norma Bates vid sommarens festivaler. Kolla in deras sida http://www.myspace.com/normabates

text/foto Leon Grimaldi

Eller Patrik Marquardt som grabben från Jönköping egentligen heter, är kanske en av de få som bara på några få år knutit en stor skara fans kring sig, tan bolagskontakter. Det som gör honom än mer spektakulär är att han skriver och spelar allt själv och då pratar jag inte om futtiga elektroniska arr utan fullfjädrad rock. Dessutom trots sin 24:e plats på Spotify´s världstopplista över album är han helt independent och står utanför allt vad etablerat skivbolag heter.
Jag träffade Nomy för några år sedan vid en liten indisk restaurang på söder. Då hade han precis gjort klart ”Atomic Atrocity” och vi pratade om den.
Två år senare möter jag till namnet samma Nomy men i aningen annan förpackning. Soundet hade ändrats helt, från bredbent rock till korslagd country. Han hade plockat upp en gitarrist för att få dynamik och ett närmare country sound. Melodierna och allvaret finns fortfarande kvar och görs sig mycket bättre i sin nya form. På nya plattan ”Disconnected” finner du gamla låtar i akustiska versioner men även en handfull nya låtar. Nomy berättar:

Varför väljer man att göra en akustisk platta då de tidigare har varit fullt bredställ?
- Eftersom jag inte på något sätt är styrd av något skivbolag så är det fram att göra vad som helst..
Jag har alltid haft en väldigt bred syn på musik och kan inte själv se mig göra samma typ av album hela tiden.
Jag har alltid velat göra något akustiskt som lyfter fram känslan i texterna på ett tydligare sätt, arbeta mer med rösten och hitta någon att samarbeta med som omväxling.
Det kändes som en naturlig och faktiskt enkel väg att gå.

Stilen skiljer sig en heldel mot tidigare material varför har du valt att göra en mer country baserad genre?
- Country har alltid varit en favorit genre, och enligt mig dom bästa musikerna. Samtidigt är det lite glimten i ögat. Country är ju trots allt väldigt hmm… roligt.
Jag tycker vi blandar ganska bra på skivan med humor, country, rock och softa gitarrer helt enkelt. Samtidigt försöker vi jobba mycket med kontraster i låtarna så man kan följa musiken på ett sätt som speglar texterna.

Texterna är stundtals ganska mörka näst in till deprimerande, till vem vänder sig dina texter?
- Jag är en sann människohatare.. texterna tar aldrig slut. Jag ser människor för vad som verkligen är.
Vilka inspirationskällor har du haft till denna skiva?
Som tidigare svar, människors brister, mina egna känslor och ibland andra människors eventuella känslor.

Är det viktigt för dig att vara oberoende från stora skivbolag?
- Ja verkligen. Men man vet aldrig i framtiden. Så länge jag får göra vad jag vill på mitt sätt villkorslöst så är jag nöjd. Om ett skivbolag accepterar det men ändå vill promota mig, så fine.
Ser du detta projekt som något helhjärtat som du vill leva av eller är det bara ett sidoprojekt mest på skoj?
Från början var detta ett sidospår.. en skiva man bara ville göra på skoj. Men de mer jag och Maddy (som spelar gitarr på skivan) satt och lekte fram saker desto mer överraskade blev vi båda två.
Man vet när något är bra när man inte kan sluta le. Och så var det genom hela skivan. Självklart vill jag leva av allt jag gör men skivan i sig är väl inte ”typiskt” Nomy, om det nu finns något sådant för mig. Tycker själv att jag hoppar mellan genrer hur som helst ?

Varför spelar du aldrig live?
- Jag har aldrig haft förutsättningarna för det, men det verkar ha ändrats nu. Det kommer hända saker fram över !

Du har tagit in backup av en gitarrist på denna platta varför gjorde du inte det med trummorna som känns aningen programmerade?
- Det är svårt att göra gitarr i datorn utan att faktiskt ha en gitarrist. Och att mixa ett trumset i mitt lilla sovrum är inte direkt smidigt. Och inte billigt.
Man får tänka på att jag kokar soppa på en spik. ? Det kanske smakar lite rostigt, men uppenbarligen så är det säsongens smak.

Vad är din åsikt kring nedladdning då du faktiskt haft låtar gratis för nedladdning på din hemsida nomy.nu?
- Jag har fortfarande massvis med låtar för gratis nedladdning. Men självklart vill jag kunna leva på min musik. Man lägger ju ändå ner all sin lediga tid på det.
Självklart tycker jag att olaglig nedladdning är fel, precis lika mycket som att själa från biblioteket är fel. Hur kan man inte tycka det?
Dock så känner jag att skivbolagen delvis får skylla sig själva. Men hur du än vänder på det så är det alltid fel att ladda ner saker olagligt. Men jag är inte den som kastar första stenen.

Plocka ut en låt från plattan som du känner är den absoluta och i så fall varför?
- 30K children. Det dör just 30 000 barn om dagen runt om i världen. Jag skriver hur vi alla känner till det men blundar för det. Jag klagar på människan och blottar min egen dubbelmoral.

besök hans hemsida för uppdatering www.nomy.nu